Strategin att bjuda in till den årliga gymnasiemässan har nått vägs ände. Medel som kan användas till undervisning går till spillo. Eleverna måste förberedas tidigare. Studie- och yrkesvägledarna har alldeles för kort tid för varje elev. Var tredje student hade valt annorlunda när man efter gymnasiet ser sitt val i backspegeln. Lika många fullföljer inte gymnasiet på tre år. De elever som går ett fjärde år kostar samhället 700 miljoner årligen. Detta helt oräknat vad det kostar i förlust av självkänsla att börja sitt vuxenliv så trevande.

​​Jag arbetar nu med ett kommunprojekt där lärarna utvecklar en metod för att integrera yrkesorienteringen i den ordinarie undervisningen. All skolkunskap har ju sitt värde i att vara användbar i vuxenliv och arbetsliv, inte bara som underlag för framtida studier. Ämnena "finns" i någon form i vuxenlivet, som kunskap och kompetenser. Men för många elever är detta ett mysterium, skolkunskaper har bara ett bytesvärde till ett bra betyg.

Projektet bygger på att man ska realisera formuleringarna i läroplanen; att yrkesorienteringen är ett ansvar för skolans hela personal, att den även ska genomsyra undervisningen. Som det står: "Studie- och yrkesvägledning omfattar information, vägledning och undervisning".

Den bärande tanken är att man i reguljär undervisning, till exempel i teknik, även ska få kunskap om den verklighet där teknikkunskaper kommer till användning, (liksom svenska, matte, fysik..). Vi fokuserar alltså inte på prao, utan på undervisning, där man även får insikt i vilka yrkesroller som finns, vilka kunskaper som behövs i dessa yrkesroller. Att kunskaper inte är detsamma som skolämnen, utan att de har just detta bruksvärde, efterfrågat i arbetslivet.

För mer information kontakta mig

​